Joråsåatt

Vi åkte aldrig tillbaka till akuten. God mor reder sig själv, det vet ni va.

Och nu tror jag att vi är förbi.

Vi har bestigit berget och vi överlevde expeditionen.

Jag har aldrig varit så glad för en blöja med innehåll som faktiskt stannar kvar när man lossar på blöjan. Det hände nämligen igår. Första fasta blöjan på vad är det, tre veckor nu? Fyra? Kanske mer. Det är nästan så vi ställde till med kalas, tog fram gitarren och bakade pannkakstårta. Hurrarop och applåder fick de i alla fall, lillpojken och lillflickan. De verkade nöjda med det. Så nu fortsätter de nog att leverera så fina bajsblöjor, när de såg hur fantastiskt imponerade vi blev.

Jag vill tacka alla som följt oss på denna speciella resa. En resa som dröjer sig kvar inte bara i minnet men i nya spännande dofter som omger vårt hem. Och inte minst i vår nya minimalistiska inredningsstil utan gardiner och mattor och med små charmiga fläckar på tapeten i vardagsrummet. Som drar i guldgulbrunt. Eller är det latte det heter?

Jag vill rikta några speciella tack. Till Nina för fantastiska tips om kokt-fisk-och-potatis-diet och vällingstopp. Och till Kapy och Gräddis som checkat in på oss skitofta (höhöhö) och lämnat små hejarop. Och alla andra snälla människor som skickat hälsningar. Jag har inte svarat. Jag har inte tackat för omtanken. Men nu gör jag det. Tack!